Förra veckan hade jag förvärkar from hell. Hade mensvärk då jag gick och la mig men tänkte att de säkert går ju om. Hade tidigare på kvällen legat med värmedyna på magen för det brukar hjälpa. Vaknade på natten kl.2 och fick väcka Jocki att han får fara efter panadol och värme dyna. Värme dynan hjälpte NOLL. Lite bättre på ryggen, men ändå hade jag sjukt. Fick ställa mig på alla fyra med värmedynan på ryggen och först då började det ge med sig. Men värkarna kom och gick. Ja fick panik i mitt huvu och tänkt att herregud så här börja e ju int ens då ja fick Liam, då klara jag av att ta en promenad, int ens chans ja sku ha klara av det nu. BB-väskan är inte packad. Liam har ja inte packad nån väska till. Grannen ska i jobb.. tänk om vi hamnar att fara in. Somna om igen en 3-tiden och vakna på nytt kl.5. fram med värmedynan igen och upp på alla fyra. På morgonen ringde jag hvc som sjukskriv mig till nästa skift å sa att ja måste ta det lungt i helgen, om samma sak händer igen ska jag till förlossningssalen och på måndag (idag) måste jag försöka få en läkartid.
Jag har mått bättre i helgen. Faffa har skött Liam en dag, mommo och moffa har varit hit och Jocki har vari noga med att jag inte ska överanstränga mig. Läkaren idag sjukskrev mig till resten av tiden. Hade ändå bara 5 skift kvar.
Minns då jag blev sjukskriven med Liam tyckte jag det kändest onödigt. jag hade ju bara lite mensvärk. Men denhär gången är jag tacksam över att inte behöva vara i jobbet och oroa mig över att jag ska sätta igång något. Jag bryr mig faktiskt inte i hur mycket jag spricker, vilket kön, vilken bedövning jag ska, vilken förlossningsställning etc. det enda jag önskar är att denna unge får komma med mig till bb och att vi inte skiljs åt från början som jag och Liam gjorde.
Nu har jag påbörjat att tvätta småkläder och packar bb-väskan. Men har några saker som måste skaffas ännu /tvättas. Sist var jag varken förberedd med bröstpump eller flaska. För jag var så naiv så ja var säker på att amningen skulle fungera. Denna gång har jag nog både flaska, napp och ersättning redo. :)
måndag 16 mars 2015
lördag 7 mars 2015
Dagens uppdatering
Idag har vi varit till "simparadiset" i Vasa ;) Jocki tyckt e såg ut som Tjernobyl på utsidan, tyckt no int att e var så fräscht på insidan heller men roligt hade vi ändå :D Liam simma nästan helt själv (dock me simkuddar på armarna). Bara att han simmar med tungan ut å öppen mun så e blir ju några kallsupar ;)
Själv tyckte ja att det var otroligt skönt att simma nu när jag är så pass gravid som jag är. Vädret var blåsigt och regnigt på utsidan och vi njöt i värmen på insidan.
Vågorna som kommer 1 gång i timmen så gjorde att jag fick sammandragningar och mensvärk så jag fick lugna mig i bebisbassängen, blev tydligen för spännande ;)
Efter simningen kände jag mig 5 kg lättare, ingen sjuk rygg och kände hur energin kom tillbaka. Så vi passade på och for på pizzabuffe in till stan. Liam mena somn vi bordet, men så tyngd vi in en glassportion så att han sku ork ti Prisma efteråt. Fungera ;) Somna i bilen på vägen hem å nu sitter vi här inne å ritar och kör me traktorer medan Jocki är och snickrar ihop ett skötbord i garaget till andra våningen. Jag får troligtvis måla det imorgon :)
Själv tyckte ja att det var otroligt skönt att simma nu när jag är så pass gravid som jag är. Vädret var blåsigt och regnigt på utsidan och vi njöt i värmen på insidan.
Vågorna som kommer 1 gång i timmen så gjorde att jag fick sammandragningar och mensvärk så jag fick lugna mig i bebisbassängen, blev tydligen för spännande ;)
Efter simningen kände jag mig 5 kg lättare, ingen sjuk rygg och kände hur energin kom tillbaka. Så vi passade på och for på pizzabuffe in till stan. Liam mena somn vi bordet, men så tyngd vi in en glassportion så att han sku ork ti Prisma efteråt. Fungera ;) Somna i bilen på vägen hem å nu sitter vi här inne å ritar och kör me traktorer medan Jocki är och snickrar ihop ett skötbord i garaget till andra våningen. Jag får troligtvis måla det imorgon :)
onsdag 4 mars 2015
Sämre mamma dag.
En hormonstinn gravid kvinna och en liten pojke med två årings trots är int solsken alla dagar. Idag har jag varit en dålig mamma, som har ropa, hota, smällt i dörrar och min lilla son har bara skratta.
Jag har haft lust att sätta på findit "två åring säljes". Efter att ha haft tre dagar då "schemat" har gått perfekt, frukost, lek, lunch och sova middag har fungerat fint. Så sket sig sista punkten idag. Allt blev till en lek. Till slut satte jag mig i rummet och Liam börjar dra i sladdar, sparka mot magen, ja hade nu kämpat med supernannys knep i två timmar. Tack och lov har vi spjälsängen kvar i rummet och tack och lov har jag en son som inte har lärt sig att klättra över.
Dit med pojken, fast med dörren och ner och koka kaffe. Han fick "skrik av sig" i 15 min, sedan for jag upp och lade ner honom igen ( han stod och skrek) och efter 1 min somna han.
Ibland är det så att vara förälder att man tappar tålamodet, det kan verka som att enda utvägen skulle vara att slå eller ställa ut dem på verandan. Detta är sånt som man som förälder får tänka men aldrig göra. Håller man på som jag idag och håller helt på att tappa tålamodet så är det bäst att se till att ungen e säker och att man själv går därifrån och lugnar ner sig. Det räckte med 15 min sen hade jag snabbladdat batterierna och orkade igen. Men jag lyfter på hatten åt alla ensamstående föräldrar! Ni är minsann starka människor. Jag ser redan fram emot att min man snart kommer hem från jobbet.
Nu ska jag gå och väcka min lilla guldklimp. Sover han längre än två timmar har vi samma kämpande ikväll,
har dessutom bestämt mig att jag ska vara en bättre mamma imorgon.
Jag har haft lust att sätta på findit "två åring säljes". Efter att ha haft tre dagar då "schemat" har gått perfekt, frukost, lek, lunch och sova middag har fungerat fint. Så sket sig sista punkten idag. Allt blev till en lek. Till slut satte jag mig i rummet och Liam börjar dra i sladdar, sparka mot magen, ja hade nu kämpat med supernannys knep i två timmar. Tack och lov har vi spjälsängen kvar i rummet och tack och lov har jag en son som inte har lärt sig att klättra över.
Dit med pojken, fast med dörren och ner och koka kaffe. Han fick "skrik av sig" i 15 min, sedan for jag upp och lade ner honom igen ( han stod och skrek) och efter 1 min somna han.
Ibland är det så att vara förälder att man tappar tålamodet, det kan verka som att enda utvägen skulle vara att slå eller ställa ut dem på verandan. Detta är sånt som man som förälder får tänka men aldrig göra. Håller man på som jag idag och håller helt på att tappa tålamodet så är det bäst att se till att ungen e säker och att man själv går därifrån och lugnar ner sig. Det räckte med 15 min sen hade jag snabbladdat batterierna och orkade igen. Men jag lyfter på hatten åt alla ensamstående föräldrar! Ni är minsann starka människor. Jag ser redan fram emot att min man snart kommer hem från jobbet.
Nu ska jag gå och väcka min lilla guldklimp. Sover han längre än två timmar har vi samma kämpande ikväll,
har dessutom bestämt mig att jag ska vara en bättre mamma imorgon.
lördag 28 februari 2015
Min "lilla" mage och min lilla två åring
Magbilden är taget i torsdas, alltså den 26 februari. Mamma har agerat som fotograf. Det här är en av de fösta magbilderna denna graviditet och jag är i v.31. Andra bilden är Liam som har upptäckt hur kul det är att måla. Bilden är tagen ca en vecka före hans två årsdag.
torsdag 19 februari 2015
njut av graviditeten
Om det är någon som är känslig, inte vill veta det intimaste om mig eller någon som har målat upp en bild av att vara gravid e jätte härligt. Vilket det absolut är ;) Men du kan sluta läsa nu.
Nu kommer ja att skriv på dialekt för då får jag mera ärlighet i det hela.
Ja e alltså nu i v.30. tror ja.. Halder int så bra reda på e denhär gango för he gar så s*T*ans fort!
Nu e ja så pass långt så magen e så stor så ja känner mig och ser ut som en flodhäst. Känns både nertill och upptill. Nertill på he sätte ja e svälld, blodådrorna ser ut om nå åderbrock, en hemoroid kukkar ut för jämnan och sammandragningarna e starkare än tidigare, he e ju föståss häftit att kroppen vet vad den ska göra och vad som är på gång. He visst int miin kropp me Liam :P
Upptill så ere en fanens, halsbränno. Sist ja ja va heim sa ja åt mommo miin "nä int ere så falit".
Nu mommo.. nu ere! Så fort ja böjer me fram får ja spyor i mun, tå ja siter å kör känner ja hur e bränner. Testa ha ett stödbälte idag i jobbet för någon tipsa om att det är bra för hemoroiden ;) Jepps! Hemoroiden har hållit sig gömd hela dan, men istället har jag haft mer halsbränna än vanligt..
Dessutom så har ja börja flås, har dåli kondis från tidigare för vi har bara vari förkyld jär heim san ja fick maga.. så ja kombe att dö på miin förlossning i syrebrist, men he tar vi tå.
Så ja måst bara säjj, för me, min åsikt min graviditet. Att föd barn e betydligt "enklare" än att vara gravid. Jag had måla upp en bild att he e mysigt och gullot att vara gravid och att föd barn e livsfarligt, tar jäkla sjukt, underlivi bli pila blaha blaha.. Näe..jämnfört me att vara gravid så ere mysigt och gullot att föd barn ;)
Kanski liti feil ordval, å ja har ju int vari me om denhär förlossning ännu, kan ju händ att ja tycker annorlunda efter denhär gango, men ja lär no meddel he åt er tå ;)
Had ba lust att skriv av me.. fö nujust suuuger e att ha denhär kroppi, vem som helst får kom å avlast åt me tå di vill ;)
Nu kommer ja att skriv på dialekt för då får jag mera ärlighet i det hela.
Ja e alltså nu i v.30. tror ja.. Halder int så bra reda på e denhär gango för he gar så s*T*ans fort!
Nu e ja så pass långt så magen e så stor så ja känner mig och ser ut som en flodhäst. Känns både nertill och upptill. Nertill på he sätte ja e svälld, blodådrorna ser ut om nå åderbrock, en hemoroid kukkar ut för jämnan och sammandragningarna e starkare än tidigare, he e ju föståss häftit att kroppen vet vad den ska göra och vad som är på gång. He visst int miin kropp me Liam :P
Upptill så ere en fanens, halsbränno. Sist ja ja va heim sa ja åt mommo miin "nä int ere så falit".
Nu mommo.. nu ere! Så fort ja böjer me fram får ja spyor i mun, tå ja siter å kör känner ja hur e bränner. Testa ha ett stödbälte idag i jobbet för någon tipsa om att det är bra för hemoroiden ;) Jepps! Hemoroiden har hållit sig gömd hela dan, men istället har jag haft mer halsbränna än vanligt..
Dessutom så har ja börja flås, har dåli kondis från tidigare för vi har bara vari förkyld jär heim san ja fick maga.. så ja kombe att dö på miin förlossning i syrebrist, men he tar vi tå.
Så ja måst bara säjj, för me, min åsikt min graviditet. Att föd barn e betydligt "enklare" än att vara gravid. Jag had måla upp en bild att he e mysigt och gullot att vara gravid och att föd barn e livsfarligt, tar jäkla sjukt, underlivi bli pila blaha blaha.. Näe..jämnfört me att vara gravid så ere mysigt och gullot att föd barn ;)
Kanski liti feil ordval, å ja har ju int vari me om denhär förlossning ännu, kan ju händ att ja tycker annorlunda efter denhär gango, men ja lär no meddel he åt er tå ;)
Had ba lust att skriv av me.. fö nujust suuuger e att ha denhär kroppi, vem som helst får kom å avlast åt me tå di vill ;)
tisdag 17 februari 2015
Min 29 åring
På söndan och igår firade vi våran fina kar här i huset. Jocki är nu 29 år och börjar känna sig vuxen. Gubbslantarna börjar trilla in. Igår efter att vi hade sett på film var det dags för Jocki att skriva en facebook status via telefon.
Jocki " alltså vann skriver ja status? "
Jag "haha!"
Jocki " Jamen på sant, vann ere? "
Jag " haha!"
Jocki "alltså vatå, "hur känner du dig?" va e dehär för skit! ja vill ju ba skriv en vanli status!"
Jag "haha! slut! ja pissar ner me!"
Jocki " höhö. vitsi va häftit, ja kan lägg att ja dricker öli.. he lägger ja ju"
Jag " ja hödu int ere lätt att fyll 29"
Jocki "kanski man sku måst böri bli vuxen nu"
mumin e ju popp här hemma. roligast nujust ere tå postiljon faller i gropen som My har grävt. Int ännu två år och har redan konstaterat att skadeglädjen är den rätta glädjen ;)
Jocki " alltså vann skriver ja status? "
Jag "haha!"
Jocki " Jamen på sant, vann ere? "
Jag " haha!"
Jocki "alltså vatå, "hur känner du dig?" va e dehär för skit! ja vill ju ba skriv en vanli status!"
Jag "haha! slut! ja pissar ner me!"
Jocki " höhö. vitsi va häftit, ja kan lägg att ja dricker öli.. he lägger ja ju"
Jag " ja hödu int ere lätt att fyll 29"
Jocki "kanski man sku måst böri bli vuxen nu"
mumin e ju popp här hemma. roligast nujust ere tå postiljon faller i gropen som My har grävt. Int ännu två år och har redan konstaterat att skadeglädjen är den rätta glädjen ;)
måndag 9 februari 2015
Hemma igen
Hemavan resan började bra med en förkyld pojke. Febern varade i fem dagar. Två besök till sjukstugan. På båten på väg hemmåt var det bara Liam som var pigg och frisk. Resterande hade flunssa. Båten for iväg trots tidigare stormvarningar men de ökade farten för att undvika stormen. Trots detta vågade det mycket, enligt oss själva och speciellt enligt mig som har en båtskräck från tidigare. Skönt var det att komma i land igen. Katten som grannen skulle sköta om hade vägrat komma in trots oändliga försök så Bobbo har spenderat sin vecka utomhus. Några andra grannar trodde vi hade inbrott då de som skulle sköta om katten sprang här och lockade. ;) Trots detta är vi ändå nöjda med vår resa.
För mig var det intressant att se hur sjukvården fungerar i Sverige.
Då jag har misstänkt att Liam har öroninflammation här hemma så har jag ringt hvc. Så här gick det till en gång:
Först pratar jag med en hälsovårdare/sekreterare? i telefon som avgör att vi får en tid till hälsovårdare.
Denna kollar sat, temp och tar snabbsänkan. Att se i öronen har de inte kunskap till. För det behövs en läkartid. Oftast har de inte läkartider på egen hvc så man får en remiss till sjukhuset.
Där i luckan träffar vi nästa sjukskötare som tar samma mätningar som föregående hälsovårdare, förutom sänkan. Hon skickar oss sedan till barnmorska, barnsjukskötare. Som igen tar samma mätningar och kontrollerar sänkan. Sedan får vi sitta i lekrummet för att vänta på läkaren.
Läkaren lyssnar sedan på lungor och konstaterar att öronen ser bra ut och vi får åka hem.
I Sverige åkte vi direkt till sjukstugan, anmälde oss i luckan. Vi fick direkt en läkartid och satt å väntade i väntrummer ca 1,5h. Läkarn eller "doktorn" som de säger i Sverige lyssnar på Liams lungor och ser i öronen, skickar oss till en sjukskötare för att ta mätningar och sitter och väntar på oss så länge. Då vi kommer tillbaks så vill han ännu rådfråga en till läkare som kommer och ser Liam i öronen. De konstaterar virussjukdom men vill för säkerhets skull kontrollera Liam om två dagar. Så vi får en ny tid av läkaren direkt och recept på hostmedicin.
Man kan ju diskutera vilket system som är effektivare och mer ekonomiskt. Men hur som helst har Sverige enligt min mening ett bättre bemötande än vad vi har här. Här hemma är det lite "vi ska inte störa läkaren"-fasoner, då jag ser det ur ett patientperspektiv. I Sverige blev man mera tagen på allvar och man kände mera att det var en service man fick än att känna sig som en "börda". Det är svårare att få en tid till läkaren här än i grannlandet. Kanske det beror på ekonomin? Men hur ekonomiskt är det att betala tre skötare förrän man slipper till läkare?
Ja minns när jag själv hade en visdomstand som växte snett utåt rakt in i kinden. Så ja fick ett sår i kinden. Jag ringde dejournumret där en skötare svarar "nu kan det vara en inflammation du har kring tanden som gör att det känns sjukt" Fast jag sa att jag har sett att tanden växer snett utåt. Tydligen hade denna dam som idiotförklarat mig i telefon även skrivit ner att jag troligtvis har en inflammation. För när jag sedan undersöks av tandläkaren får jag höra "alltså, du har ju en tand som växer snett utåt!" Jag "jag vet". Tandläkaren "alltså du har ju fått ett sår i kinden pga detta" Jag fräser "jamen det var ju därför jag ringde!" sedan tystnad...
Här klagar jag dock inte på systemet, det behövs en människa som prioriterar akuta fall framför icke akuta då det är tandläkarbrist. Men jag klagar på bemötandet. Vi måste jobba på detta, ta patienterna på allvar.
Hade ännu tänkt skriva något om HPV vaccinhysterin. Men nä. Var och ens ensak. Men ja tänker no minsann vacciner Liam så att han int får livmoderhalscancer! ;) Nä men ja kan ju uppman a att bara ha sex me ti kvinnfolk som e vaccinera så på he sätti sprider han ju int e ;) Jag är är lika säker som en larsmobo på kommentarsfältet att jag kan styra min sons sexliv, för han e ju mammas pojk :D
För mig var det intressant att se hur sjukvården fungerar i Sverige.
Då jag har misstänkt att Liam har öroninflammation här hemma så har jag ringt hvc. Så här gick det till en gång:
Först pratar jag med en hälsovårdare/sekreterare? i telefon som avgör att vi får en tid till hälsovårdare.
Denna kollar sat, temp och tar snabbsänkan. Att se i öronen har de inte kunskap till. För det behövs en läkartid. Oftast har de inte läkartider på egen hvc så man får en remiss till sjukhuset.
Där i luckan träffar vi nästa sjukskötare som tar samma mätningar som föregående hälsovårdare, förutom sänkan. Hon skickar oss sedan till barnmorska, barnsjukskötare. Som igen tar samma mätningar och kontrollerar sänkan. Sedan får vi sitta i lekrummet för att vänta på läkaren.
Läkaren lyssnar sedan på lungor och konstaterar att öronen ser bra ut och vi får åka hem.
I Sverige åkte vi direkt till sjukstugan, anmälde oss i luckan. Vi fick direkt en läkartid och satt å väntade i väntrummer ca 1,5h. Läkarn eller "doktorn" som de säger i Sverige lyssnar på Liams lungor och ser i öronen, skickar oss till en sjukskötare för att ta mätningar och sitter och väntar på oss så länge. Då vi kommer tillbaks så vill han ännu rådfråga en till läkare som kommer och ser Liam i öronen. De konstaterar virussjukdom men vill för säkerhets skull kontrollera Liam om två dagar. Så vi får en ny tid av läkaren direkt och recept på hostmedicin.
Man kan ju diskutera vilket system som är effektivare och mer ekonomiskt. Men hur som helst har Sverige enligt min mening ett bättre bemötande än vad vi har här. Här hemma är det lite "vi ska inte störa läkaren"-fasoner, då jag ser det ur ett patientperspektiv. I Sverige blev man mera tagen på allvar och man kände mera att det var en service man fick än att känna sig som en "börda". Det är svårare att få en tid till läkaren här än i grannlandet. Kanske det beror på ekonomin? Men hur ekonomiskt är det att betala tre skötare förrän man slipper till läkare?
Ja minns när jag själv hade en visdomstand som växte snett utåt rakt in i kinden. Så ja fick ett sår i kinden. Jag ringde dejournumret där en skötare svarar "nu kan det vara en inflammation du har kring tanden som gör att det känns sjukt" Fast jag sa att jag har sett att tanden växer snett utåt. Tydligen hade denna dam som idiotförklarat mig i telefon även skrivit ner att jag troligtvis har en inflammation. För när jag sedan undersöks av tandläkaren får jag höra "alltså, du har ju en tand som växer snett utåt!" Jag "jag vet". Tandläkaren "alltså du har ju fått ett sår i kinden pga detta" Jag fräser "jamen det var ju därför jag ringde!" sedan tystnad...
Här klagar jag dock inte på systemet, det behövs en människa som prioriterar akuta fall framför icke akuta då det är tandläkarbrist. Men jag klagar på bemötandet. Vi måste jobba på detta, ta patienterna på allvar.
Hade ännu tänkt skriva något om HPV vaccinhysterin. Men nä. Var och ens ensak. Men ja tänker no minsann vacciner Liam så att han int får livmoderhalscancer! ;) Nä men ja kan ju uppman a att bara ha sex me ti kvinnfolk som e vaccinera så på he sätti sprider han ju int e ;) Jag är är lika säker som en larsmobo på kommentarsfältet att jag kan styra min sons sexliv, för han e ju mammas pojk :D
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)