Hemma igen

Hemavan resan började bra med en förkyld pojke. Febern varade i fem dagar. Två besök till sjukstugan. På båten på väg hemmåt var det bara Liam som var pigg och frisk. Resterande hade flunssa. Båten for iväg trots tidigare stormvarningar men de ökade farten för att undvika stormen. Trots detta vågade det mycket, enligt oss själva och speciellt enligt mig som har en båtskräck från tidigare. Skönt var det att komma i land igen. Katten som grannen skulle sköta om hade vägrat komma in trots oändliga försök så Bobbo har spenderat sin vecka utomhus. Några andra grannar trodde vi hade inbrott då de som skulle sköta om katten sprang här och lockade. ;) Trots detta är vi ändå nöjda med vår resa.

För mig var det intressant att se hur sjukvården fungerar i Sverige.
Då jag har misstänkt att Liam har öroninflammation här hemma så har jag ringt hvc. Så här gick det till en gång:
Först pratar jag med en hälsovårdare/sekreterare? i telefon som avgör att vi får en tid till hälsovårdare.
Denna kollar sat, temp och tar snabbsänkan. Att se i öronen har de inte kunskap till. För det behövs en läkartid. Oftast har de inte läkartider på egen hvc så man får en remiss till sjukhuset.
Där i luckan träffar vi nästa sjukskötare som tar samma mätningar som föregående hälsovårdare, förutom sänkan. Hon skickar oss sedan till barnmorska, barnsjukskötare. Som igen tar samma mätningar och kontrollerar sänkan. Sedan får vi sitta i lekrummet för att vänta på läkaren.
Läkaren lyssnar sedan på lungor och konstaterar att öronen ser bra ut och vi får åka hem.

I Sverige åkte vi direkt till sjukstugan, anmälde oss i luckan. Vi fick direkt en läkartid och satt å väntade i väntrummer ca 1,5h. Läkarn eller "doktorn" som de säger i Sverige lyssnar på Liams lungor och ser i öronen, skickar oss till en sjukskötare för att ta mätningar och sitter och väntar på oss så länge. Då vi kommer tillbaks så vill han ännu rådfråga en till läkare som kommer och ser Liam i öronen. De konstaterar virussjukdom men vill för säkerhets skull kontrollera Liam om två dagar. Så vi får en ny tid av läkaren direkt och recept på hostmedicin.

Man kan ju diskutera vilket system som är effektivare och mer ekonomiskt. Men hur som helst har Sverige enligt min mening ett bättre bemötande än vad vi har här. Här hemma är det lite "vi ska inte störa läkaren"-fasoner, då jag ser det ur ett patientperspektiv. I Sverige blev man mera tagen på allvar och man kände mera att det var en service man fick än att känna sig som en "börda". Det är svårare att få en tid till läkaren här än i grannlandet. Kanske det beror på ekonomin? Men hur ekonomiskt är det att betala tre skötare förrän man slipper till läkare?

Ja minns när jag själv hade en visdomstand som växte snett utåt rakt in i kinden. Så ja fick ett sår i kinden. Jag ringde dejournumret där en skötare svarar "nu kan det vara en inflammation du har kring tanden som gör att det känns sjukt" Fast jag sa att jag har sett att tanden växer snett utåt. Tydligen hade denna dam som idiotförklarat mig i telefon även skrivit ner att jag troligtvis har en inflammation. För när jag sedan undersöks av tandläkaren får jag höra "alltså, du har ju en tand som växer snett utåt!" Jag "jag vet". Tandläkaren "alltså du har ju fått ett sår i kinden pga detta" Jag fräser "jamen det var ju därför jag ringde!" sedan tystnad...
Här klagar jag dock inte på systemet, det behövs en människa som prioriterar akuta fall framför icke akuta då det är tandläkarbrist. Men jag klagar på bemötandet. Vi måste jobba på detta, ta patienterna på allvar.

Hade ännu tänkt skriva något om HPV vaccinhysterin. Men nä. Var och ens ensak. Men ja tänker no minsann vacciner Liam så att han int får livmoderhalscancer! ;) Nä men ja kan ju uppman a att bara ha sex me ti kvinnfolk som e vaccinera så på he sätti sprider han ju int e ;) Jag är är lika säker som en larsmobo på kommentarsfältet att jag kan styra min sons sexliv, för han e ju mammas pojk :D