Min lediga dag

Idag har jag inte inplanerat någon städning. Istället är det motion som står på schemat. Ska försöka få min sambo med på en squash runda och sen blir det troligtvis en vinterpromenad med hon som jag för tillfället inte skulle klara mig utan. :) Inte utan hennes sambo för den delen, när det gäller sådant som min mamma och min egen sambo tydligen inte förstod att informera mig om. Eller som jag konstaterade inte KAN heller. Jag pratar i detta fall om skattekortet. Vilket invecklat land vi bor i, eller så är det jag som är för enkel i huvudet. :P

Hittills har jag idag planterat kattgräs! Påsen kattgräs innehåller samma slags frön som jag hittar där hemma i pappas uthus på golvet. Och jag betalade 5.50ege för en näve. hmmm...
För enkel i hövo som sagt.

tänkt just att ja sku skriv att ja int hinner städa ele nating.. MEN.. Hur hinner ja tå sita jät å på fejjsbook å koll på the big bang theory?.. Nej nej Tant A-daara.. skärpning..

tänk va myki man sku få gjort om man int sku ha en dator.


Men noo sku e va tråkit.

Utveckling

Vi lever nujust i en tid då allting ska utvecklas, förbättras, kontrolleras o.s.v. Det är bra med förändring och ofta leder det till något bättre. Dagens utvecklingsarbeten handlar om att göra allting enklare, smidigare, säkrare, snyggare, bättre för miljön, billigare och snabbare. Speciellt kanske snabbare. Bland dagens stressjuka människohjärtan ska allt gå snabbare och blir bättre. Kontrollblanketter hit å dit. Underskrifter härifrån och därifrån. Sedan ska allt som förändras kontrolleras efter ett år, 5 år och 10 år. Herreguuud vad miljövänligt när det behövs så mycket papper. Det är ju därför vi har datorn. Där allt ska uppdateras, förnyas och även här förbättras.


Förändringar leder till något bra lärde jag mig igår på en föreläsning. Jag håller med, förändringar är bra! Men ibland kan det också vara bra att stanna upp. Se vad man har just nu och bara njuta av nuet. Vi lever bara en gång. Vi behöver väl inte rusa oss genom livet? För i livet ingår ju automatiskt utveckling och förändringar.

När är det egentligen perfekt? När är det färdigt förändrat? När är utvecklingen klar? hmm? Det får jag ta mig en funderare på.

hejsåläng! "Dr.filosof Tant A" ;P

Den som väntar på något gott.

Idag har jag en sådan dag att jag inte skulle orka i jobb. Kvällskifte. Jag hatar kvällskiften. Jag jobbar hellre natt. Det går bra så fort man kommer till omklädningrummet. Men det är denhär förmiddagen. Att vänta.. Vänta på att man ska få börja fara i jobb. Räkna ut hur länge det tar att både göra och laga mat. Och dessutom tänka ut att man har mat att ta med till nästa morgonskifte.
Jobbmässigt skulle jag nog säga att kvällskifte är enklare än morgonskifte. Men d spelar int någon roll, jag tycker om att jobba. Jag tycker om att ha något att göra. Men jag tycker int om att vänta.
Nej, kvällskifte är helt enkelt inte min grejj. Tror jag bestämt är en morgonmänniska.

Eller så är det helt enkelt bara att vänta som jag inte diggar..



......vänta....








...vänta....





Jepp.. jag hatar att vänta.

Blir två inlägg ida

Jag är en kniiiiidopinn. Jag har fått e av mommo. Allt ska sparas på (förutom skoa och väskona) Men no tänker jag entå allti två gånger före jag köper ett par skor.
Jag vet int sist jag har shoppa. Jag har int behöva ta något studielån. Och vad tänker jag nu när jag äntligen har börja jobb? Att jag ska SPARA!!
Jag måst lär mig att bli en slösare. :P
Nä ja ska no spara till en ny bil tror ja. :) Jag har ju så långt till arbetet. ;)

barn på nätet

Om d e nånting som stör mig eller det som jag tycker är fel. Är när föräldrar sätter upp bilder på sina barn på nätet. t.ex. facebook. Jag föreställer mig att den här chansen skulle ha funnits för min mamma när jag var 1 år och hon sku ha satt upp en massa bilder på mig på nätet. Nej tack! Usch vilken känsla. Bebisbilder på mig själv visar jag gärna åt mina närmaste. (men då visar jag bara de gulligaste) Ingen aning av vad bilderna kan göra för självkänslan för barnet i framtiden. Men det är som att vissa int förstår att bilderna faktist lämnar och cirkulera på nätet.

ja säger bara fel fel fel..

Hopppas att jag själv har så mycket förstånd när jag får barn (om jag får några) att jag håller mina bebisbilder för mig själv och int på nätet. På ett sätt ere ju ett försök att utåt visa hur lycklig man är. Men okej. en eller två bilder e ju int hela världen det är ju kul att se sina släktingars barn hur de siir ut ifall men int har sett dem.. Men "svante badar" "Svante när han leker" "Svante äter" Svante vilar efter maten" "svante ledsen idag. Det räcker väl med en bild "svante 1 år". Nu känner jag inte nån som har någon svante så detta är inget påhopp, endast påhittade patetiska exempel. Nåjjaa.. varifrån jag fick dehär tankarna så var när jag läste på nätet om de som bloggar om sina barn.. Bra sidor som ger tips åt föräldrar och föräldrar får ge åt varann. Men int sku ha heller ha vilja att alla sku ha fått läsa om mig när jag var liten när jag hade gula strumpor och när jag hade hård mage.

Vart har privatlivet tagit vägen? (Och själv har jag en blogg)

dagens kommentar

Desto mer man lär sig, desto mer inser man hur dum man är.

(från en dokumentär som jag såg igår)

Hemavan

För första gången har jag varit på resa över nyår. Detta borde verkligen bli en tradition!
Hela resan var nog värt en förkylning. Tror att de flesta dock blev sjuka efter ha bott en vecka i en dragig stuga! Jag har nog aldrig haft så sjuk hals efter min angina för flera år sen. Jag fick kommunicera med mina svärföräldrar igår genom att nicka och visa tummen upp och tummen ner. Åt jocki fick jag skriva när han absolut inte förstod. Vi kom dessutom fram till att det kanske bara är nyttigt för mig att vara helt tyst ibland. Jag säger för det mesta för mycket utan att tänka. Ibland talar jag utan att ens ha tänkt ut poängen i det hela. Det slog mig dessutom hur bra Jocki förstår mig utan att jag behöver säga något. Han känner nog mig ännu bättre än vad jag har trott.

2009 har varit ett tufft år. Det kan 2010 även bli med jobb, ansvar, sparande, boende etc.
Men jag hoppas på att 2010 kommer med många svar på alla mina funderingar och frågor. Speciellt angående var vi ska bo. Nu just känns det som att jag skulle vilja bo nära de som vi har bott med i hemavan. Jag tycker vi fungerar bra ihop. Jag kan vara mig själv i ert sällskap. Men verkligheten är nog en annan tror jag. Det är väl arbetsplatsen som bestämmer det mesta.

Happy new year!