He finns ju som int na bäter än tå man har fått ha en lite längre sovmorgon. Ti få sita ner å njut av en kaffi me rosta brö som man har skiva banan på. Ska helst tå vara vöråpojkens brö som man har rosta åså en nästa för mogen EKOLOGISK banan.
Banan på brö.
Vilken frukt som helst är gott på rostat bröd. Test om int ni har gjort he rejj. Ibland bruk ja kuna lägg till grynost å på banansmörgåse miin.. namnam.. blir no en till :)
onsdag 27 maj 2015
fredag 22 maj 2015
Mamma kaaam
Så att int nan ska ga å tro att dehär livet med barn är jobbigt, sömnlöst och kakkablöjor överallt så tänkt ja ge ett utdrag från livi mett.
Jocki var en superpappa en kväll och bada Melkis, fick båda pojkarna att somn nästan samtidigt. Jag och Jocki fick lite kvalitetstid. HE VA INT IGÅR(!) kan ja ju säjj. så vi såg på en film och tog natten kanski en halv tolv. Båda pojka sovd så bra så ja känd me hoppfull att få vaken utvila.
Vi e ju allihopa liti flunssi. Så spädismelker sover i mammalådo, (hann int få fädi barnsängen i tid, ha sku sandpapras och målas om å nu finns e ju så jävla myki egentid att laga e klart).
Nå natten böri me att e låter som att Melker ska kvävas tiid i mammalådo så ja bullar upp me kuddar breiver me så han kommer upp höger me hövo å så att ja kan sii att han få lättari att andas. He får a. Toppen! Nu böri ja sova. Klockan ett böri Melker gråt så jag ammar a. Efter ammasi å rapasi lägger vi oss till ro, men så hör ja direkt att Liam böri gråt. Jahapp, tänker ja. Nu är det de sista tänderna som är på gång. (enligt tandläkarn e di på G) Nåjja, detta fixar ja snabbt, Jocki får sova. Hoppar upp, drar upp burana i en spruta går in till Liams rum å börjar trösta. Liam hoppa upp å skriker, slår ifrån sig å ställer sig mellan sängen å nattduksbordet. Jahapp, nattskräck? Väcker Jocki å säger att ja tror Liam har tänder på G eller nattskräck, eller båda. Jocki försöker också trösta men får ingen kontakt. Bara att vänta ut. Då äntligen Liam lugnar ner sig efter att jag har legat på golvet i hans rum och väntat att utbrottet ska sluta. Så försöker jag ta natt igen. klockan e nu kanske tre på natten. Då vaknar Melker, med magknip. Trösta, jumpa med benen, å då Melker fått släppt lite väder ta vi å försöker igen.. Nepp då är han hungrig.. Å såhär håller det på tills morgon då sitter å ammar Melker för fjärde gången, klockan är väl nu 7-8 minns int riktit. "HEEEEJ!" Liam e vaken. Jocki sover. Försöker väck Jocki och säg att Liam har vakna och jag ammar. "jaaa jaa han får kom hid". Liam kommer till vårt sovrum och jag ser direkt "avundsjuk-blicken" då ja sitter där med Melker i famnen och får väl int ut ett så vanligt entusiatiskt "hej" tillbaka pga natten. (försökte dock mitt bästa). Liam slänger sig på golvet å fake-gråter.
Sådär sitter jag med en kar som snarkar, tissi hänger ut, och fast i den pinglar vår andra älskade avkomma, vårt första älskade barn ligger på golvet med ett "miniutbrott", huvu dunkar och ögona bränner. Ja vad gör man då som den super mamma man är? Jo -gråter och känner mig otillräcklig.
Sålänge Jocki för Liam till dagis tar jag igen den mesta sömn ja lyckas med.
Morgonkaffet tar jag kl.11 efter att ha badat Melker som lukta allt svett efter nattens kämpande. Ja har dessutom tänkt till och satt på dagens outfit som ska vara värmande men int för varmt för majvädret eftersom att vi ska till stan. Jocki säger "ja känder hur han kisar he vibrerar från blöjo". Janå ha sku väl måst så skiti säjjr ja. "jå han pruppa no just säjjr Jocki. Dehär e ju tå den mest vanligaste diskussion man har i sin parrelation efter att man har fått barn. "va ska vi göra i helgen" har blivi ersatt med "har a skiti na?"
Nåjja.. sidospår. Ja frågar Jocki om han tror he har komi myki i blöjo, "nä he e no bara en fartrand".
Så ja släpper ut karn miin och jobb å lägger Melker å vil såläng jag slöar och tar igen me. Men Melker vill int få ro så ja tänker "ja byter väl ade jävla fartrande nutå". Denhär fartranden visar sig vara en ordentli granat som har explodera i blöjo och flygi upp till nackan å fari igenom alla lager av tyg som ja had satt på an. Så känslan är väl MEN VITTO SATANA VA E NÄSTA IDA?! så fortsätter vi me "men lilla vännen va du ha kakkaa, nu ska vi tvätt upp de IGEN åså ska mamma hitt na ny kläder" Tå Jocki kommer in så informerar ja a om att va fartranden var :P "tydligen var e int pissi som vibrera tå" konstaterar a.
Dagen blev hur som helst bra trots natten.
Ljusstunderna är nog det som håller ihop en. Som igårkväll då ja måla ett par lådor på utsidan då Liam kommer springandes med granntjejen. "mamma kaam!" Så får ja en bambekram av min son som efterföljs av "Luna kaam!" Så nånting värt måste man ju vara då man får kramar av både egna barn och "bonusbarn" (om jag kan kalla henne det) ;)
Jocki var en superpappa en kväll och bada Melkis, fick båda pojkarna att somn nästan samtidigt. Jag och Jocki fick lite kvalitetstid. HE VA INT IGÅR(!) kan ja ju säjj. så vi såg på en film och tog natten kanski en halv tolv. Båda pojka sovd så bra så ja känd me hoppfull att få vaken utvila.
Vi e ju allihopa liti flunssi. Så spädismelker sover i mammalådo, (hann int få fädi barnsängen i tid, ha sku sandpapras och målas om å nu finns e ju så jävla myki egentid att laga e klart).
Nå natten böri me att e låter som att Melker ska kvävas tiid i mammalådo så ja bullar upp me kuddar breiver me så han kommer upp höger me hövo å så att ja kan sii att han få lättari att andas. He får a. Toppen! Nu böri ja sova. Klockan ett böri Melker gråt så jag ammar a. Efter ammasi å rapasi lägger vi oss till ro, men så hör ja direkt att Liam böri gråt. Jahapp, tänker ja. Nu är det de sista tänderna som är på gång. (enligt tandläkarn e di på G) Nåjja, detta fixar ja snabbt, Jocki får sova. Hoppar upp, drar upp burana i en spruta går in till Liams rum å börjar trösta. Liam hoppa upp å skriker, slår ifrån sig å ställer sig mellan sängen å nattduksbordet. Jahapp, nattskräck? Väcker Jocki å säger att ja tror Liam har tänder på G eller nattskräck, eller båda. Jocki försöker också trösta men får ingen kontakt. Bara att vänta ut. Då äntligen Liam lugnar ner sig efter att jag har legat på golvet i hans rum och väntat att utbrottet ska sluta. Så försöker jag ta natt igen. klockan e nu kanske tre på natten. Då vaknar Melker, med magknip. Trösta, jumpa med benen, å då Melker fått släppt lite väder ta vi å försöker igen.. Nepp då är han hungrig.. Å såhär håller det på tills morgon då sitter å ammar Melker för fjärde gången, klockan är väl nu 7-8 minns int riktit. "HEEEEJ!" Liam e vaken. Jocki sover. Försöker väck Jocki och säg att Liam har vakna och jag ammar. "jaaa jaa han får kom hid". Liam kommer till vårt sovrum och jag ser direkt "avundsjuk-blicken" då ja sitter där med Melker i famnen och får väl int ut ett så vanligt entusiatiskt "hej" tillbaka pga natten. (försökte dock mitt bästa). Liam slänger sig på golvet å fake-gråter.
Sådär sitter jag med en kar som snarkar, tissi hänger ut, och fast i den pinglar vår andra älskade avkomma, vårt första älskade barn ligger på golvet med ett "miniutbrott", huvu dunkar och ögona bränner. Ja vad gör man då som den super mamma man är? Jo -gråter och känner mig otillräcklig.
Sålänge Jocki för Liam till dagis tar jag igen den mesta sömn ja lyckas med.
Morgonkaffet tar jag kl.11 efter att ha badat Melker som lukta allt svett efter nattens kämpande. Ja har dessutom tänkt till och satt på dagens outfit som ska vara värmande men int för varmt för majvädret eftersom att vi ska till stan. Jocki säger "ja känder hur han kisar he vibrerar från blöjo". Janå ha sku väl måst så skiti säjjr ja. "jå han pruppa no just säjjr Jocki. Dehär e ju tå den mest vanligaste diskussion man har i sin parrelation efter att man har fått barn. "va ska vi göra i helgen" har blivi ersatt med "har a skiti na?"
Nåjja.. sidospår. Ja frågar Jocki om han tror he har komi myki i blöjo, "nä he e no bara en fartrand".
Så ja släpper ut karn miin och jobb å lägger Melker å vil såläng jag slöar och tar igen me. Men Melker vill int få ro så ja tänker "ja byter väl ade jävla fartrande nutå". Denhär fartranden visar sig vara en ordentli granat som har explodera i blöjo och flygi upp till nackan å fari igenom alla lager av tyg som ja had satt på an. Så känslan är väl MEN VITTO SATANA VA E NÄSTA IDA?! så fortsätter vi me "men lilla vännen va du ha kakkaa, nu ska vi tvätt upp de IGEN åså ska mamma hitt na ny kläder" Tå Jocki kommer in så informerar ja a om att va fartranden var :P "tydligen var e int pissi som vibrera tå" konstaterar a.
Dagen blev hur som helst bra trots natten.
Ljusstunderna är nog det som håller ihop en. Som igårkväll då ja måla ett par lådor på utsidan då Liam kommer springandes med granntjejen. "mamma kaam!" Så får ja en bambekram av min son som efterföljs av "Luna kaam!" Så nånting värt måste man ju vara då man får kramar av både egna barn och "bonusbarn" (om jag kan kalla henne det) ;)
torsdag 14 maj 2015
andra natten..
..med mindre sömn.
Liam e förkyld
Melker har fått magknip
Bobbo e sällskaps sjuk
Jocki har dryft efter kvalitetstid med sin fru (kanski om 18 år?!)
Jag e tröjtt. ZZZzzzz
Liam e förkyld
Melker har fått magknip
Bobbo e sällskaps sjuk
Jocki har dryft efter kvalitetstid med sin fru (kanski om 18 år?!)
Jag e tröjtt. ZZZzzzz
onsdag 13 maj 2015
Funderingar
Sitter som bäst framför datorn med lilla Melker i famnen ;) Jag har honom i en bärsele, han slappnar bättre av och sover bättre i famnen. Liam sov vart man än lag honom, men denna lilla krabat ska ha närhet.
Nu har jag varit två gånger gravid, andra gången jag ammar, om det är något som man helt har fallit bort från så är det alkohol. Ja kan ibland känna att det skulle vara gott med en öl eller med ett glas vin. Men då har jag köpt alkoholfritt vin, och jag tycker det är riktigt gott. Då jag var gravid med Liam tyckte jag att alkoholfritt vin smaka piss. Men kanske var det fel sort ja drack då eller så har smaklökarna ändrats ;) Det är lite som med "nyttobulla". Ja brukar baka bulla på mandelmjöl/havremjöl/kokossocker..m.m istället för vetemjöl och socker. I början tycker man att smaken e lite "njaa" men efter att man har ätit bara det en stund så blir det riktigt gott och "vanligt" bulla blir alldeles för sött och äckligt. Nu är det längesen jag har baka "nyttobulla". Borde börja igen. Men nujust har jag nog en riktigt gottegrisbullaperiod. Känns dessutom som att jag sku vara värt det efter att ha fött och ammar dygnet runt.
På tal om amning. Lillmelker har svängd dygnet, så nu sover vi mest på dagen och äter helst varannan timme på natten och skiter däremellan. Liam har dessutom mardrömmar på nätterna. Tidigare nattskräck som försvann då vi blev noga med hans tupplur på dagen. Skillnaden på nattskräck och mardrömmar är att han går att få kontakt med och trösta då han har mardrömmar. Oftast hjälper det att han få lägga sig mellan oss om det inte direkt fungerar med att vi stoppar om honom igen i egen säng.
Ja, men nu var det ju alkohol som jag skulle skriva om. Om det är något jag verkligen inte saknar så är det uteliv och alkohol. Missförstå mig inte nu. Fester och kalas är roligt, men det som är viktigare nuförtiden är nog maten och sällskapet. I min ungdom, jaa ja får no böri säjj "i min ungdom" då jag närmar mig 30år och är tvåbarnsmamma;) Då var det viktigaste spriten, att ha kul, dansa, "häri" och blev man hungro så tog man en macken målitd ( i brist på korvgörans).
Nej tack till det livet, men jag tror de flesta inte saknar känslan av att vara helt bortdomnad, spy och må illa dagen efteråt. Sist jag var så, så hade nog jag och min bästa väninna glömt bort hur faktist längesedan det är som vi har haft alkohol i blodomloppet. Så vi missbedömde totalt vad vi tål nuförtiden. Våra karar skämdest väl som mest, våra kroppar dagen efter och vi själva har nog med all makt försökt förtränga minnet. Tänkte faktist precis skriva att jag inte har varit ordentligt full sen livet före Liam men kom på att då ljuger jag er rakt upp i ansiktet. ;) Nåjjaa, kan ju int ha vari så redlös då man minns kvällen, värsta känslan är väl ändå dagen efter.
Dagen efter, det är en dag som man tar väldigt på allvar efter att man har fått barn. För oberoende hur trött du är, hu illa du mår eller hur mycket huvudvärk du har. Så det tar verkligen inte ditt barn i beaktande. Upp klockan 7 men shaun the sheep i bakgrunden och en som skriker "nannaa! drickaa!" i samband med dagen efter. Vi har inte ens behövt testa det här, man ser redan scenariot framför sig då man tar första ölen kvällen före. "det blir bara en, det är en dag imorgon också". Det behövde man inte tänka på som studerande, ville man sova till kl.17 dagen efter så var det fritt fram. Men, vad var det för liv?
Åtminstone jag skulle aldrig vilja "återuppleva" denna tid igen eller byta. Mitt liv är som bäst som det är nu, en ljuvlig två åring och en mamissjuk två veckors spädis och fin kar på pappaledigt. Blandat med bajsblöjor, skratt, gråt, bröstmjölk och ja allt därtill..
MEN NU GOTT FOLK! Så har jag fått en morsdagspresent som heter DUGA! En matberedare kombi degknådare ;) Den ska testas idag. Det är denna http://www.prisma.fi/fi/prisma/braun-km3050-yleiskone?cm_mmc=adwords-_-search-_-km3050-_-p&gclid=CMDs3omnvsUCFeoCcwodBGgAmg
För er som är intresserade :)
Nu har jag varit två gånger gravid, andra gången jag ammar, om det är något som man helt har fallit bort från så är det alkohol. Ja kan ibland känna att det skulle vara gott med en öl eller med ett glas vin. Men då har jag köpt alkoholfritt vin, och jag tycker det är riktigt gott. Då jag var gravid med Liam tyckte jag att alkoholfritt vin smaka piss. Men kanske var det fel sort ja drack då eller så har smaklökarna ändrats ;) Det är lite som med "nyttobulla". Ja brukar baka bulla på mandelmjöl/havremjöl/kokossocker..m.m istället för vetemjöl och socker. I början tycker man att smaken e lite "njaa" men efter att man har ätit bara det en stund så blir det riktigt gott och "vanligt" bulla blir alldeles för sött och äckligt. Nu är det längesen jag har baka "nyttobulla". Borde börja igen. Men nujust har jag nog en riktigt gottegrisbullaperiod. Känns dessutom som att jag sku vara värt det efter att ha fött och ammar dygnet runt.
På tal om amning. Lillmelker har svängd dygnet, så nu sover vi mest på dagen och äter helst varannan timme på natten och skiter däremellan. Liam har dessutom mardrömmar på nätterna. Tidigare nattskräck som försvann då vi blev noga med hans tupplur på dagen. Skillnaden på nattskräck och mardrömmar är att han går att få kontakt med och trösta då han har mardrömmar. Oftast hjälper det att han få lägga sig mellan oss om det inte direkt fungerar med att vi stoppar om honom igen i egen säng.
Ja, men nu var det ju alkohol som jag skulle skriva om. Om det är något jag verkligen inte saknar så är det uteliv och alkohol. Missförstå mig inte nu. Fester och kalas är roligt, men det som är viktigare nuförtiden är nog maten och sällskapet. I min ungdom, jaa ja får no böri säjj "i min ungdom" då jag närmar mig 30år och är tvåbarnsmamma;) Då var det viktigaste spriten, att ha kul, dansa, "häri" och blev man hungro så tog man en macken målitd ( i brist på korvgörans).
Nej tack till det livet, men jag tror de flesta inte saknar känslan av att vara helt bortdomnad, spy och må illa dagen efteråt. Sist jag var så, så hade nog jag och min bästa väninna glömt bort hur faktist längesedan det är som vi har haft alkohol i blodomloppet. Så vi missbedömde totalt vad vi tål nuförtiden. Våra karar skämdest väl som mest, våra kroppar dagen efter och vi själva har nog med all makt försökt förtränga minnet. Tänkte faktist precis skriva att jag inte har varit ordentligt full sen livet före Liam men kom på att då ljuger jag er rakt upp i ansiktet. ;) Nåjjaa, kan ju int ha vari så redlös då man minns kvällen, värsta känslan är väl ändå dagen efter.
Dagen efter, det är en dag som man tar väldigt på allvar efter att man har fått barn. För oberoende hur trött du är, hu illa du mår eller hur mycket huvudvärk du har. Så det tar verkligen inte ditt barn i beaktande. Upp klockan 7 men shaun the sheep i bakgrunden och en som skriker "nannaa! drickaa!" i samband med dagen efter. Vi har inte ens behövt testa det här, man ser redan scenariot framför sig då man tar första ölen kvällen före. "det blir bara en, det är en dag imorgon också". Det behövde man inte tänka på som studerande, ville man sova till kl.17 dagen efter så var det fritt fram. Men, vad var det för liv?
Åtminstone jag skulle aldrig vilja "återuppleva" denna tid igen eller byta. Mitt liv är som bäst som det är nu, en ljuvlig två åring och en mamissjuk två veckors spädis och fin kar på pappaledigt. Blandat med bajsblöjor, skratt, gråt, bröstmjölk och ja allt därtill..
MEN NU GOTT FOLK! Så har jag fått en morsdagspresent som heter DUGA! En matberedare kombi degknådare ;) Den ska testas idag. Det är denna http://www.prisma.fi/fi/prisma/braun-km3050-yleiskone?cm_mmc=adwords-_-search-_-km3050-_-p&gclid=CMDs3omnvsUCFeoCcwodBGgAmg
För er som är intresserade :)
måndag 11 maj 2015
Tvåbarnsföräldrar
Idag steg jag upp efter en välförtjänt sovmorgon (dock amning inräknad i sovmorgonen). Det blir ingen sömn nu just utan att bli avbruten hela tiden av amning, blöjbyte eller storebror som har mardrömmar eller bara har mammadryft. Jocki och Liam sitter framför varsin dator och Jocki hojtar "he finns gröjt åt de". Tar en gröttallrik kollar att klockan e strax över nio. Ser på Almanackan på väggen, "ehm Jocki.. Liam har ju dagis ida!" Jocki "VAH!?" Så då blev det bråttom. Så det här är nog vi i ett nötskal som tvåbarnsföräldrar. Lite små missar här och där, int är det så noga. Blir nog bra ändå :)
Mina fina älskade barn <3
Liam vill helst vara i mammas famn då jag ammar, men däremellan vill han nog ha lillebror i famnen å det ska kramas å pussas på lillebror. Hoppas och tror att dessa två blir bästa vänner i framtiden. :)
Mina fina älskade barn <3
Liam vill helst vara i mammas famn då jag ammar, men däremellan vill han nog ha lillebror i famnen å det ska kramas å pussas på lillebror. Hoppas och tror att dessa två blir bästa vänner i framtiden. :)
söndag 3 maj 2015
bäbis, vappen och 1:a maj
Här blev det plötsligt mycket att fira! Ja inte hann jag njuta länge till av magen inte ;)
Den 29.04 kl.02.49 kom vårt andra charmtroll till världen.
Ja minns jag hade diskuterat vid mödrarådgivning att jag är orolig att jag inte ska veta när det är på gång denhär gången heller, då jag sist med Liam bara kända av mensmärtor som tecken. "tror mig, du VET när det är på gång". Läste på nätet att omföderskor är sjukare andra gången. Lästa också att vanligast är det att andra barnet kommer kanske två dagar tidigare än första.
Så min förlossning starta den 28.4 med mensvärk, som gick om mitt på dagen och kom tillbaks på kvällen å höll i sig inpå natten. Ja tog panadol och varmduschar och värken var i magen precis som då jag har mens. Tänkte att jag gör som sist å väntar på att vattnet går så är jag säkert på att det är på gång. kl. 23 kommer värkarna tätare och jag funderar med Jocki om något kan vara på g. Men vi konstaterar att vi ser på en film å ser om det blir värre. Ganska lika situation efter att filmen är färdig och vi beslutar oss för att försöka sova lite. Jocki hinner sova en timme då jag väcker honom en 1-tiden å säger att snart int klarar av mina smärtor längre nu hade jag värk i ryggen också. Men vattnet hade fortfarande inte gått. Fick en bild i huvu från ett rådgivningsbesök "ni kanske väntade för länge sist med att åka in, ifall vattnet går hemma så är det bråttom!". Beslutar mig för att ringa förlossning och säga precis som det är: "hej! jag är omföderska och har int en jävla aning om när ja ska kom in men nu har ja täta värkar och börjar snart inte klara av smärtan längre". De konstaterar lungt att vi är välkomna och kan börja söka oss mot förlossningen.
Grannen kommer över för att ta hand om Liam, som sover. Jocki börjar står å fundera hur vi ska göra om vi ringer mommo eller faffa å ryter till "Skit i he! Nu far vi!"
I bilen får jag tre rejäla värkar och ja säger åt Jocki med förtvivlan "tänk om ja e bara typ 2cm ipi å vi måst fara heim tibaks.."
"nå vitto ja tar int heim de så sjuk som du e nu!" får ja ti svar... åså böri bensinlampo lys... "ne Jocki vi måst å tank!" "Nå int far vi å tankar na nu!" Ja satt å spänd me över att bensin int sku räck. Väl fram i hissen på väg upp till förlossning tar jag tag i hissväggen och tänker "snaaart ere över snaart får ja smärtlindring, tå ska ja som sist bara sita å skratt åt värka miin"
Tå vi kommer till väntrummet säger di att vi får vänt en stund nån annan är före.
I väntrummet tror jag att ja ska gå av av smärta, Jocki böri skruv på se å säjjr "nå va halder demde på me tide tå no tar e nu läng".
Till Slut tå vi slipper till unersökningsrummet för att mäta sammandragningar får jag en superbarnmorska som frågar hur jag vill ha det, PCD bedövning ok, får ligga i 15-20 min, hinner bara ligga i knappt 1 min så POFF går vattnet kl. 02.11. Skönt tänker ja, nu lämnar vi iaf här. "kanske vi ska ta å se efter hur mycket du är öppen" säger barnmorskan.
ÅTTA CENTIMETER!
All hopp om smärtlindring flyger iväg. "nu får ja ju int na smärtlindring" piper ja åt Jocki å barnmorsko.. "ne he finns ju som så int myki kvar att pick i om vi säjjr som så säjjr barnmorsko. Byter kläder in i ett förlossningrum och lustgas begär ja. Så tänker ja att nu måst ja koncentrer me på att andas, barnmorskans uppmaningar och positiva tankar så ska ja nog klar dethär. Sista halvcentimetern var värst tå tänkt ja no att nu dör jag och he blir int na fleir bån. (Så vejt ja int hu ja kom på tå att mellan lustgasandase intervju barnmorsko å fråg om di har fått na fleir förlossningar san bb i Jakobstad stängdes :P ) Antar att he var för att få bort tankarna från värken. Krystningskedet gick dock bra, ca 5 min. Ja sku ljug om ja sku skriv att he int kändest men värkarna före är no värre.
Vi fick hör av barnmorskan under krystningskedet "jag ser mörkt hår." Jocki och jag sa på samma gång "HÅR!?" De va ju en sak vi va säkert på, vi får int na ungar me hår på hövo då de föds :P Så fel man kan ha. Ut kom en liten grabb, han såg så mycket mindre ut än Liam, men var bara e halv cm kortare och vägde 50 g mer. Så otroligt fint barn fick vi igen :D Jag fick lillkillen till famnen, grattisfrukost rullades in. Sist höll jag på att dö då de sydde mig, denna gång var det knappt så jag märkte det. Jocki konstatera då jag låg där och amma vår son i förlossningsalen "det var ju det här du drömde om". Så sist och slutligen fick jag nog en drömförlossning. :)
Kl.5 slapp vi till bb. kl.9 frågade jag om vi fick åka hem och kl.16. stack vi hemåt. Dehär dagarna här hemma har gått bra och jag har bara njutit av vardagen. Jag har satt all min tid åt grabbarna och att njuta av livet. Maj månad 2015 upplever jag ju bara en gång :) Bild lägger jag senare då jag har mer tid framför datorn.
Den 29.04 kl.02.49 kom vårt andra charmtroll till världen.
Ja minns jag hade diskuterat vid mödrarådgivning att jag är orolig att jag inte ska veta när det är på gång denhär gången heller, då jag sist med Liam bara kända av mensmärtor som tecken. "tror mig, du VET när det är på gång". Läste på nätet att omföderskor är sjukare andra gången. Lästa också att vanligast är det att andra barnet kommer kanske två dagar tidigare än första.
Så min förlossning starta den 28.4 med mensvärk, som gick om mitt på dagen och kom tillbaks på kvällen å höll i sig inpå natten. Ja tog panadol och varmduschar och värken var i magen precis som då jag har mens. Tänkte att jag gör som sist å väntar på att vattnet går så är jag säkert på att det är på gång. kl. 23 kommer värkarna tätare och jag funderar med Jocki om något kan vara på g. Men vi konstaterar att vi ser på en film å ser om det blir värre. Ganska lika situation efter att filmen är färdig och vi beslutar oss för att försöka sova lite. Jocki hinner sova en timme då jag väcker honom en 1-tiden å säger att snart int klarar av mina smärtor längre nu hade jag värk i ryggen också. Men vattnet hade fortfarande inte gått. Fick en bild i huvu från ett rådgivningsbesök "ni kanske väntade för länge sist med att åka in, ifall vattnet går hemma så är det bråttom!". Beslutar mig för att ringa förlossning och säga precis som det är: "hej! jag är omföderska och har int en jävla aning om när ja ska kom in men nu har ja täta värkar och börjar snart inte klara av smärtan längre". De konstaterar lungt att vi är välkomna och kan börja söka oss mot förlossningen.
Grannen kommer över för att ta hand om Liam, som sover. Jocki börjar står å fundera hur vi ska göra om vi ringer mommo eller faffa å ryter till "Skit i he! Nu far vi!"
I bilen får jag tre rejäla värkar och ja säger åt Jocki med förtvivlan "tänk om ja e bara typ 2cm ipi å vi måst fara heim tibaks.."
"nå vitto ja tar int heim de så sjuk som du e nu!" får ja ti svar... åså böri bensinlampo lys... "ne Jocki vi måst å tank!" "Nå int far vi å tankar na nu!" Ja satt å spänd me över att bensin int sku räck. Väl fram i hissen på väg upp till förlossning tar jag tag i hissväggen och tänker "snaaart ere över snaart får ja smärtlindring, tå ska ja som sist bara sita å skratt åt värka miin"
Tå vi kommer till väntrummet säger di att vi får vänt en stund nån annan är före.
I väntrummet tror jag att ja ska gå av av smärta, Jocki böri skruv på se å säjjr "nå va halder demde på me tide tå no tar e nu läng".
Till Slut tå vi slipper till unersökningsrummet för att mäta sammandragningar får jag en superbarnmorska som frågar hur jag vill ha det, PCD bedövning ok, får ligga i 15-20 min, hinner bara ligga i knappt 1 min så POFF går vattnet kl. 02.11. Skönt tänker ja, nu lämnar vi iaf här. "kanske vi ska ta å se efter hur mycket du är öppen" säger barnmorskan.
ÅTTA CENTIMETER!
All hopp om smärtlindring flyger iväg. "nu får ja ju int na smärtlindring" piper ja åt Jocki å barnmorsko.. "ne he finns ju som så int myki kvar att pick i om vi säjjr som så säjjr barnmorsko. Byter kläder in i ett förlossningrum och lustgas begär ja. Så tänker ja att nu måst ja koncentrer me på att andas, barnmorskans uppmaningar och positiva tankar så ska ja nog klar dethär. Sista halvcentimetern var värst tå tänkt ja no att nu dör jag och he blir int na fleir bån. (Så vejt ja int hu ja kom på tå att mellan lustgasandase intervju barnmorsko å fråg om di har fått na fleir förlossningar san bb i Jakobstad stängdes :P ) Antar att he var för att få bort tankarna från värken. Krystningskedet gick dock bra, ca 5 min. Ja sku ljug om ja sku skriv att he int kändest men värkarna före är no värre.
Vi fick hör av barnmorskan under krystningskedet "jag ser mörkt hår." Jocki och jag sa på samma gång "HÅR!?" De va ju en sak vi va säkert på, vi får int na ungar me hår på hövo då de föds :P Så fel man kan ha. Ut kom en liten grabb, han såg så mycket mindre ut än Liam, men var bara e halv cm kortare och vägde 50 g mer. Så otroligt fint barn fick vi igen :D Jag fick lillkillen till famnen, grattisfrukost rullades in. Sist höll jag på att dö då de sydde mig, denna gång var det knappt så jag märkte det. Jocki konstatera då jag låg där och amma vår son i förlossningsalen "det var ju det här du drömde om". Så sist och slutligen fick jag nog en drömförlossning. :)
Kl.5 slapp vi till bb. kl.9 frågade jag om vi fick åka hem och kl.16. stack vi hemåt. Dehär dagarna här hemma har gått bra och jag har bara njutit av vardagen. Jag har satt all min tid åt grabbarna och att njuta av livet. Maj månad 2015 upplever jag ju bara en gång :) Bild lägger jag senare då jag har mer tid framför datorn.
måndag 27 april 2015
Tjockis
Ja ser så fram emot att få träffa Liams lillasyskon, men ja har fått en konsti känsla de senaste dagarna.. Jag har börjat tycka om min mage och skulle bra kunna vara gravid i en månad till. Har ingen lust alls att föda just nu. Någon sådan känsla hade jag aldrig med Liam, då var det bara skönt då det kom igång. jag förstod mig inte på folk som "saknade magen" efteråt. Tyckte bara det var skönt att slippa den. Men får se hur jag reagerar denna gång. Får värsta babyblues och sitter och gråter efter min gravidmage efteråt :P
Har svårt att tro det men man vet ju aldrig med hormonerna...
Har svårt att tro det men man vet ju aldrig med hormonerna...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)