bäbis, vappen och 1:a maj

Här blev det plötsligt mycket att fira! Ja inte hann jag njuta länge till av magen inte ;)
Den 29.04 kl.02.49 kom vårt andra charmtroll till världen.

Ja minns jag hade diskuterat vid mödrarådgivning att jag är orolig att jag inte ska veta när det är på gång denhär gången heller, då jag sist med Liam bara kända av mensmärtor som tecken. "tror mig, du VET när det är på gång". Läste på nätet att omföderskor är sjukare andra gången. Lästa också att vanligast är det att andra barnet kommer kanske två dagar tidigare än första.

Så min förlossning starta den 28.4 med mensvärk, som gick om mitt på dagen och kom tillbaks på kvällen å höll i sig inpå natten. Ja tog panadol och varmduschar och värken var i magen precis som då jag har mens. Tänkte att jag gör som sist å väntar på att vattnet går så är jag säkert på att det är på gång. kl. 23 kommer värkarna tätare och jag funderar med Jocki om något kan vara på g. Men vi konstaterar att vi ser på en film å ser om det blir värre. Ganska lika situation efter att filmen är färdig och vi beslutar oss för att försöka sova lite. Jocki hinner sova en timme då jag väcker honom en 1-tiden å säger att snart int klarar av mina smärtor längre nu hade jag värk i ryggen också. Men vattnet hade fortfarande inte gått. Fick en bild i huvu från ett rådgivningsbesök "ni kanske väntade för länge sist med att åka in, ifall vattnet går hemma så är det bråttom!". Beslutar mig för att ringa förlossning och säga precis som det är: "hej! jag är omföderska och har int en jävla aning om när ja ska kom in men nu har ja täta värkar och börjar snart inte klara av smärtan längre". De konstaterar lungt att vi är välkomna och kan börja söka oss mot förlossningen.
Grannen kommer över för att ta hand om Liam, som sover. Jocki börjar står å fundera hur vi ska göra om vi ringer mommo eller faffa å ryter till "Skit i he! Nu far vi!"
I bilen får jag tre rejäla värkar och ja säger åt Jocki med förtvivlan "tänk om ja e bara typ 2cm ipi å vi måst fara heim tibaks.."
"nå vitto ja tar int heim de så sjuk som du e nu!" får ja ti svar... åså böri bensinlampo lys... "ne Jocki vi måst å tank!" "Nå int far vi å tankar na nu!" Ja satt å spänd me över att bensin int sku räck. Väl fram i hissen på väg upp till förlossning tar jag tag i hissväggen och tänker "snaaart ere över snaart får ja smärtlindring, tå ska ja som sist bara sita å skratt åt värka miin"
Tå vi kommer till väntrummet säger di att vi får vänt en stund nån annan är före.
I väntrummet tror jag att ja ska gå av av smärta, Jocki böri skruv på se å säjjr "nå va halder demde på me tide tå no tar e nu läng".
Till Slut tå vi slipper till unersökningsrummet för att mäta sammandragningar får jag en superbarnmorska som frågar hur jag vill ha det, PCD bedövning ok, får ligga i 15-20 min, hinner bara ligga i knappt 1 min så POFF går vattnet kl. 02.11. Skönt tänker ja, nu lämnar vi iaf här. "kanske vi ska ta å se efter hur mycket du är öppen" säger barnmorskan.

ÅTTA CENTIMETER!

All hopp om smärtlindring flyger iväg. "nu får ja ju int na smärtlindring" piper ja åt Jocki å barnmorsko.. "ne he finns ju som så int myki kvar att pick i om vi säjjr som så säjjr barnmorsko. Byter kläder in i ett förlossningrum och lustgas begär ja. Så tänker ja att nu måst ja koncentrer me på att andas, barnmorskans uppmaningar och positiva tankar så ska ja nog klar dethär. Sista halvcentimetern var värst tå tänkt ja no att nu dör jag och he blir int na fleir bån. (Så vejt ja int hu ja kom på tå att mellan lustgasandase intervju barnmorsko å fråg om di har fått na fleir förlossningar san bb i Jakobstad stängdes :P ) Antar att he var för att få bort tankarna från värken. Krystningskedet gick dock bra, ca 5 min. Ja sku ljug om ja sku skriv att he int kändest men värkarna före är no värre.

Vi fick hör av barnmorskan under krystningskedet "jag ser mörkt hår." Jocki och jag sa på samma gång "HÅR!?" De va ju en sak vi va säkert på, vi får int na ungar me hår på hövo då de föds :P Så fel man kan ha. Ut kom en liten grabb, han såg så mycket mindre ut än Liam, men var bara e halv cm kortare och vägde 50 g mer. Så otroligt fint barn fick vi igen :D Jag fick lillkillen till famnen, grattisfrukost rullades in. Sist höll jag på att dö då de sydde mig, denna gång var det knappt så jag märkte det. Jocki konstatera då jag låg där och amma vår son i förlossningsalen "det var ju det här du drömde om". Så sist och slutligen fick jag nog en drömförlossning. :)

Kl.5 slapp vi till bb. kl.9 frågade jag om vi fick åka hem och kl.16. stack vi hemåt. Dehär dagarna här hemma har gått bra och jag har bara njutit av vardagen. Jag har satt all min tid åt grabbarna och att njuta av livet. Maj månad 2015 upplever jag ju bara en gång :) Bild lägger jag senare då jag har mer tid framför datorn.