Jag e nog en stressad själ har ja komi fram till. Ja ska hinn me så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt. Så ingen skillnad fast arbetet bli hipp som happ bara det blir klart.
Det gäller även min amning. Man lär sig att det ska vara lugn och ro och jada jada.. Men helst av allt skulle jag amma samtidigt som ja lagar, mat, städar, eller äter själv, vilket jag testade idag.
Jag och Jocki åt strömming och som vanligt då man själv äter så är det en till som ska ha mat.
Jag ansåg att istället för att jag stressar i mig maten eller låter den stå kall så kan jag ju amma samtidigt. Så jag tog ett stadigt grepp om pojken och han ett stadigt grepp om nipeln miin och vips! Gick hur bra som helst.. tills.. ja satt ett fiskben i halsen.
Sa åt Jocki snabbt "ta pojken ja måst å spy"
Jocki to i Liam, som skreeeeeeeeeeek för sitt brinnkära liv då tutten försvann ur han synvinkel utan förvarning.
Så sku man ha satt ord på hans skrikande skulle det nog ha varit "SATANA JA VAR JUINT FÄDI HID ME TISSIIIII!!!!!"
Får si om ha bleiv skada för livi efter ede :P
Nu har ja iaf lärt mig att amningen ska ske på en lugn plats. ;) Och jag måste lära mig att leva i nuet och njuta av tillvaron. För, vart har ja bråttom? Livet händer ju NU. Så egentligen Nomorefacbook.. ?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar